ulfylva

Vi är kvitt! Inga fler gliringar om lunch som kastats eller om jag är säker på att det verkligen är min mat jag värmer. För nu har det hänt. För att ta det från början:
För cirka femton år sedan gick jag ut i personalrummet för att värma min medhavda lunch. När jag öppnade min matlåda såg jag att den innehöll kyckling. Usch! Det var inte jag själv som hade packat ner maten och nu tänkte jag att det blivit något fel för vi hade inte ätit kyckling hemma på länge. Äckligt med gammal mat! Den åkte direkt i soporna. Jag öppnade kylskåpet för att se om det kanske fanns något annat ätbart och döm om min förvåning när jag fick se en matlåda som såg ut precis som min! Nu anar ni förstås vad som hade hänt. Just det! Det var Susannes mat jag hade kastat. Hon blev ju inte glad direkt och vi fick dela på min lunch. Ni anar inte hur ofta jag blivit retad för detta under årens lopp men så idag hände det. Susanne hällde ut min mjölk! Vi är kvitt. Jag kan aldrig mer bli retad. Lättnaden är obeskrivlig./ Ylva